onsdag 6 januari 2016

Flingorna förvirrade fjällets frusna fotgängare.

I höstas, en vecka i oktober precis i skedet mellan de två jobben, var det egentligen lite för kallt för att åka norröver för att fjällvandra. Så gjorde vi ändå för att få ett avkopplande avbrott bara han och jag och hunden. Ungdomarna var hemma i stan och hade fullt upp med att passa huset och katterna och att ha roligt med allt skolarbete...

Med mössor på gjorde vi dagsutflykter i den höga, friska luften i Härjedalsfjällen. Vi besökte Djävulshålet där vattenfallet är dånande mäktigt. Sägnen berättar om tjuvarna som stulit kyrksilvret, flydde vägen över klyftan men föll i och drunknade. Något silver såg vi inte i fallet. Men när man står läskigt nära kanten och balanserar med ett trebensstativ och är fullt fokuserad på att få till en snygg bild på ett trögflytande vatten med nya kameran, då vill man helst inte halka till och få en riktig närbild på djupet. Med försiktighet i vildmarken fortsatte vi vår expedition.

Utelivet kallade och vi packade våra ryggsäckar med proviant och allt vi behövde för övernattning på fjället. Vi åkte den gamla vägen till Nordsätern som flera gånger förr men den här gången vek vi av uppåt Storåkläppen. Det var några år sedan sist vi vandrade häruppe och när vi följde Storån åt det här hållet insåg vi till slut att vi gått fel. Det började skymma och snöflingorna föll stora och tunga på vår packning. Det dramatiska väderomslaget och bristen på tid i dagsljus fick oss att efter en tjurig konversation ta beslutet att vända tillbaka mot bilen besvikna och under tystnad. Men så plötsligt såg vi den rätta vägen framför oss och vek av upp mot kläppen igen, denna gång utan återvändo för nu var vi helt enkelt tvungna att hitta en lägerplats innan mörkret. Snön föll allt mer och det blev bråttom att slå upp tältet innan all packning och våra kläder blev genomsura. När allt är blött och kallt är det på något vis inte lika mysigt ute i naturen. Rutinen satt i och tältet kom snabbt upp i närheten av en liten damm i en glänta i skogen precis innan partiet där fjällbjörkarna tar över och innan stigningen mot toppen. Snöflingorna upphörde så sakta att falla och innan vi klev in i tältet för natten fixade den händige herrn kvällsmat och en värmande brasa att sitta vid alltmedan mörkret blev mörkare.

Gott och länge sov vi i våra varma säckar och hunden vid våra fötter, men nattens minusgrader hade skapat is på dammen. Vi slutförde turen upp på toppen, vände tillbaka trötta och sov nästa natt inne i stugan.

Flerdagarsturer med vandring genom Storådörren har vi genomfört både med och utan barnen. Nu lockar andra vandringsleder och vi förbereder oss med att reka lite åt Lunndörrspasset till. En dagsetapp i strålande sol med utgångspunkt från Tossåsens sameby och längs vägen får vi följe av renarna. De viker däremot av långt uppåt vidderna när vi måste vända tillbaka igen för dagen.

Snö på fjälltopparna och årets julgran 2015 i sikte

Till sist måste vi även bestiga Högrensvålen via Kvarnbäcksfallet och Högrensvålsvallen innan vi lämnar Storsjö för denna gång. Den här dagen är vädret lynnigt och disigt så allteftersom vi vandrar upp på höjderna blir sikten svårare och vinden piskar i ansiktet. Med dimman tät och mjölkig framför oss vågar vi till slut inte vandra högre upp utan vänder neråt igen med vinden i ryggen och pälsen. Att inte se åt vilket håll man ska gå uppe på fjället och hamna helt vilse är ingen trevlig upplevelse och för att kunna återvända upp en annan gång är det en förutsättning att vi hittar ner!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...