Kapitel 2 - Livet efter 45
Allt blir inte som man tänkt sig... Men jag inser nu att ibland blir det faktiskt bättre om man bara vågar lite. Till slut vågade jag, när barnen var så pass stora att de blivit vuxna båda två. De var trygga i sig själva och förstod vartåt det barkade mellan deras föräldrar. Jag är inte den som ger upp i första taget men blev tvungen att se att livet inte kunde fortgå i samma spår. Livet som är för värdefullt för att inte ta till vara på. Det hade inte varit några danser på rosor under lång tid, snarare som ett frustrerat trampande på maskrosor. Den dagliga stressen och ångesten som kom krypandes direkt på morgonen gjorde vardagen påmind och åt upp oss till sist. Han och jag träffades väldigt unga och var säkra på att vi skulle kunna hålla varandra i handen för all framtid. Så blev det inte. Den framtiden varade ändå i 25 år och hela vårt dittills vuxna liv. Jag hittade till slut en lägenhet i andra hand inne i stan och lämnade det stora fina huset bakom mig. Trädgården, poolen och nä