Annelies agenda

Så var det faktiskt också ett sista avsnitt i min berättelse om resan tillsammans med min dotter. Vad hände med fortsättningen har ni säkert otåligt tänkt i ett par månader nu. Här kommer till sist fortsättningen... Det var för drygt tre år sedan nu som hon och jag hoppade över Valborgsmässofirandet och majbrasan vid slottet hemma i Örebro och istället gjorde åkarbrasa på bussen ner genom Europa. Nu hade vi kommit så långt på äventyret att vi redan var på väg uppåt och hemåt igen på den nionde och tionde resdagen. Det var underbart att få spatsera runt i Ungerns huvudstad den där våren, med ny sommarklänning i det vackra vädret. Hon hade fixat lockar i håret på mig den sista morgonen på slottet innan det var dags att åka in till storstaden. Vi besökte saluhallen i trängseln bland så många människor som vi bara kan drömma om i dagens läge. Det vankades lunch på en uteservering med ett glas vin i solen och sedan åkte vi upp till Gellértberget med panoramautsikt över Donau och Budapest. E...

Jag befinner mig mitt i mitt ursprung Den här morgonen vaknade jag med förväntan trots att jag sovit rysligt illa. Kanske spökade det på gamla slottet eller hade jag drömt det? De skira gardinerna fladdrade fortfarande så där klassiskt kusligt när vi klev upp för att göra oss i ordning för en ungersk frukost nere i matsalen. Sedan skulle vi äntligen få ta bussen till Miskolc, staden där min pappa bott. Jag måste säga att jag var alldeles överväldigad av känslor där jag fick gå på samma gator som han vandrat runt på. Det kändes overkligt och mäktigt, det här var mitt ursprung och jag befann mig mitt i det. Jag tog in alla intryck och studsade fram på gator och torg och gick flera varv bara för att jag kunde. Där framme låg en frisersalong, kan det ha varit där pappa en gång arbetade i sin ungdom? Jag gick in och försökte fråga mig fram men ingen verkade särskilt bra på engelska och jag är tyvärr inte ett dugg bättre på ungerska. Google translate är mest ett skämt och jag gav frisörerna ...

En dryg mil från Miskolc, uppe i Bükkbergen ligger Lillafüred. Vårt slott såg verkligen inbjudande och pampigt ut när vi rullade in med bussen intill sjön. Vi fick ett tjusigt rum med utsikt över den prunkande parken, men ganska snart ville vi gå på upptäcktsfärd i omgivningarna. Vi hittade den smala spiraltrappan som ledde upp till ett av tornen i slottet och där uppe fick vi en fantastisk vy över byn och grönskan nere i dalen. I parken blommade tulpanerna och pingstliljorna och framför vattenfallet behövde vi ta en selfie. I den stora anrikt inredda salen inne i slottet stod flera schackspel uppställda och klara för ett spännande spel eller två. Längst ner i byggnaden fanns ett spa med bubbelpooler för lite avkoppling efter alla äventyr vi skulle få vara med om. Eller så kanske man bara behövde gömma sig lite för Henrik som gärna ville ut och ro med oss på den fina lilla sjön. Det var väl i och för sig gulligt av honom men med tanke på de antal öl han hade hunnit fått i sig så kändes...

Till våren är det nu tre år sedan jag och min dotter gav oss ut på en spännande resa tillsammans genom Europa med buss. Det var till största delen äldre med på den här resan, vi och en ensamresande kille i trettiofemårsåldern från Göteborg som var glad i öl och att prata... En dag i somras helt apropå när jag och min hobbit var på stranden här utanför Falkenberg passerade vi en snubbe som hejade glatt och frågade om vi kunde hålla ett öga på hans prylar medan han gick iväg för att pissa. Det var en röst jag inte kunde ta miste på. Tänk vad plötsligt en människa kan dyka upp från ingenstans och lika plötsligt kom alla minnen tillbaka från vår resa.  Tack Henrik, nu åker vi...  Det blev en av de mest minnesvärda och betydelsefulla saker jag gjort. Hon och jag mötte våren tillsammans med Ungern som mål men vägen dit och hem var fantastiska upplevelser alltigenom. Vår resa startade på valborgsmässoafton via Danmark, genom Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Tyskland och till sist ...

Den känns som en evighet sedan nu, den där helgen jag fick med mina därhemma. Efter de två semesterveckorna tidigt i juni så var det mest jobb som gällde resten av sommaren. Men en helg i början av augusti efter arbetsveckans slut på fredagkvällen satte vi oss i bilen och for upp till Örebro. Lycka. Att få hänga med älsklingarna i ett par dagar och turista med dem i hemstaden och trakterna runtomkring.  Den vackraste i Nora Vi åkte upp mot Nora tillsammans för att låta alla få smaka på den omtalade Noraglassen vid vattnet. Få strosa runt bland båtarna i strålande sol och låta semesterkänslan skölja över oss. Kolla på lump, antikviteter och knasiga saker i loppisbodarna runt torget och längs vägarna. Självklart hoppade vi ombord på Plaskus över till Alntorps ö och badade där ute. Sedan tog jag med mina älsklingar till min ungdomsvän som driver Englas Skafferi och lät oss väl smaka av deras supergoda surdegspizzor till lunch och trivdes en stund i den sköna atmosfär de skapat där....

Minnen av varma sommardagar i juni, två veckors semester gick fort och idag är det redan långt gången höst. Då befann vi oss på bröllopsresa på Österlen och jag har lovat mig själv och er att jag vill skriva ifatt.  I den lilla boden intill den socialt distanserade stugan fanns det cyklar att låna, så vi trampade på varsin med nypumpade däck och lite för låg sadel ända till Åhus för att äta glass. Där mitt på torget såldes nygräddade våffelstrutar och så många goda smaker av den eftertraktade glassen att det nästan blev för svårt att välja. Då får man åka tillbaka en annan dag igen, slå sig ner på en parkbänk vid vattnet, titta på båtarna en gång till och äta en strut till med ännu mer god glass. Och så får man promenera hand i hand svettiga i solen med sin älskling i idyllisk småstadsmiljö. Det kallas honeymoon.  Man får heller inte missa Kivik när man besöker Österlen och de charmiga äppelodlingarna. En varm och skön sommardag tog vi en biltur dit tillsammans för lunch på Ki...