Annelies agenda

Vi åkte vidare upp till Tivedens skogar och mysiga  Tivedstorp  där vi hade hyrt en charmig liten stuga med grästak att sova i några nätter. Där var så idylliskt med lupiner i rosa och lila som svajade i försommarvinden intill gärdsgårdarna och göken höll oss sällskap där ute varje dag, det hörde vi allt.  Johannastugan i Tivedstorp Men vi hade åkt dit för att vandra så vi packade våra ryggsäckar direkt efter frukosten, snörade på oss sköna skor och gav oss ut i vildmarken. Vi vandrade hela dagen, brant uppför och nerför, över stockar och stenar, med vatten jämte oss längs vissa sträckor, i lummig uråldrig skog, över myrar, upp på höjder med fantastiska vyer, mellan bergspass och under klippblock. Jag försökte fota vackerheten men djupet och känslan är svår att fånga rättvist, så man måste stanna vart tionde steg för att inte missa något hisnande. När vi blev trötta i fötterna framåt eftermiddagen badade vi vid Vitsands strand. Sanden var högsommarvarm under våra fötter trots att det b

Det blev två veckor riktigt tidig semester i år då ursprungsplanen som ni vet var att möta försommaren i Europa . Vädret här i Sverige blev helt underbart ändå och semesterdagarna fina och fyllda med äventyr. Vi packade bilen full med allt tänkbart nödvändigt för uteliv, finkläder till vårt bröllop, regnpaltor i fall att och såklart badkläder och så startade vi resan uppåt landet. Allt började med en tältnatt vid Läckö slott i slutet av maj. Fåren betade i slänten i solnedgången och en fårskalle ville låna Hobbitens keps.  Familjens svarta får gör sig cool i golfkeps från Slazenger :) Det är något visst med att sova ute i tält, inte överdrivet bekvämt men ändå superhärligt. Man vaknar upp titt som tätt av konstiga ljud och av att man halkar ner åt ett eller annat håll för att man inte lyckats placera tältet särskilt rakt den här gången heller. Om man inte själv rullar runt så kan du lita på att din sovsäcksgranne snart börjar välta över åt ditt håll. Känner man sig inte lite kissnödig

Min tjej fick sin första kamera som pytteliten och har nu vuxit upp och blivit en konstnärinna. Hon kan konsten att föreviga på bild, stanna tiden för all framtid och låta oss få fantastiska bilder från en minnesrik dag. Vilken fin bröllopspresent. Hon tog med oss ut i herrgårdens stora trädgård en stund innan vigseln och tog så många fina, knasiga och vackra bilder att det blev svårt att välja någon favorit. Tur att vi inte måste.  Eftersom det utlovade regnet höll sig borta så kunde vi spatsera runt i lugn och ro och hitta flera fina platser att fotografera på i den fina omgivningen. Hon knäppte i farten när vi gick och när vi gjorde fulminer och när vi stod stela och rakryggade och när vi båda var vackra samtidigt. Hon var full av inspiration och lyckades få oss avslappnade och naturliga. Bildskatten är minst sagt ovärderlig. Vid vattnet, framför några buskar, med herrgården i bakgrunden, vid en kärra full med blommor och framför en port. Några av de härligaste bilderna blev det på

På vår känslosamma bröllopsdag fick min dotter vara den stabila rösten och läste dessa mina ord till oss. "Tänk..  ..vilken underbar lycka att få dela den här dagen och det här livet med någon. Denna någon som älskar dig för den du är och du älskar henne precis så som hon är. Med ömsesidig respekt och enad livslust vandrar ni mot framtiden. Med nyfikenhet och i harmoni möter ni varje ny morgon tillsammans. Du och hon och nyförälskelsens bubblor.  Att få ge och få ta emot, bjuda till och forma vardagen i glädje tillsammans, det är som en fint kompromissande och aldrig sinande kärlekshandling. Att våga satsa allt på ett kort, det är den öppna hemligheten. Det kort du fått är ett ess med hjärta, och det vore rent idiotiskt att kasta bort. Visst finns det massor med andra kort i leken att spela med, men inget likadant, inget som det. Hon kom till din hand. Du får för alltid äga hennes hjärta. Hon får äga ditt. Den enorma förmånen i ödmjukhet med tillgång till varandras innersta rum. 

Nu är det dags för mig att berätta om den finaste helgen på alla sätt och vis. Inget hade kunnat bli bättre, inte ens en Europaresa . Han och jag tillsammans med våra ungdomar checkade in på Wedevågs herrgård  endast en dryg halvtimme från Örebro på fredagseftermiddagen efter ett par timmar i skönhetssalongen inne i stan för min del. Inför den stora dagen ville jag vara så fin som jag bara kunde med fixade mjuka fötter och vackra händer med fransk manikyr. Vi möttes av champagne och frukt på rummen och firandet i dagarna tre kunde börja. Det blev en fantastisk middag tillsammans första kvällen nere i vinkällaren och sedan bad för den som ville i jacuzzin utomhus men under tak. De andra spelade biljard i ett av sällskapsrummen på herrgårdens övervåning. Det hade börjat regna och det spåddes bli ihållande regn hela helgen... Så vaknade jag upp tidigt till lördag den sjätte juni, solen strålade in i rummet trots prognosen. Det var inte bara Sveriges nationaldag, det var vår bröllopsdag! V

Nyförlovade och i lyckorus såg vi våren spricka ut hemma i Långås där vi planerade och planterade för vårt gemensamma liv. Trädgårdsdrömmar och framtida renoveringar på huset, en sak i taget möjligen två. I april tog vi första spadtaget till vårt tänkta växthus som kommer att stå fint i ena hörnet av trädgården när det är färdigt. Där ska vi odla grönsaker och inreda mysigt för att förlänga utelivet lite. Där vill vi fika och njuta av tidig vår och sen höst och sommartiden däremellan bland krukor och förhoppningen av gröna, fina växter.. när det blir färdigt.. men den lilla bagatellen nämnde jag redan.  Vi cyklade ut på picknickar bland vitsipporna och hade kvällsdejter efter jobbet i solnedgången i vår förlängda trädgård vid havet. Sådant där som är livets krydda, sådant där som ger vila, och där man får äta något gott med magisk utsikt. Vårkvällar med vackra himlar och ljumma vindar som sveper med sig lugnet in på djupet. Vi levde vardagsliv, med långa jobbdagar, storhandling, toalet

Min hobbit ville ge mig en ring. Det var så den riktiga sagan fick börja, med en resa till Stockholm. Helt då ovetande om att också få ett sista fantastiskt musikalbesök innan den där pandemin fick sitt grepp om världen strax därefter. Vi hade fixat balkongbiljetter till häxorna på Eastwick på Circus med Peter Jöback i huvudrollen, men han mådde visst krassligt och behövde bryta efter första akten. Man kunde höra sorlet av besvikelse skölja som en våg över folkhavet i pausen, men jag imponerades stort hur den ersättare de kastade in som Darryl Van Horne presterade makalöst bra med både sång och skådespeleri. Jag tror inte jag var ensam om den känslan sedan.  En promenad hand i hand tillbaka på Stockholms gator i skymning och lätt duggregn är en ganska romantisk bild. Man vill inte riktigt att sådana stunder ska passera förbi för fort, så vi fortsatte den kvällen med att dra ut på den. Under varsin filt mot husväggen och en värmande Irish coffee i handen tog vi tillvara på tiden långt i

Imorgon får vi fira igen! Det har redan gått ett år sedan jag flyttade in på riktigt här i huset utanför Falkenberg, då när flyttlasset gick från Örebro hit med mina saker och mig själv. Vi har under vår första tid ihop upptäckt att vi tycker om att hitta anledningar att få fira, stora som små. Att få förgylla vardagarna med fest på olika sätt. Födelsedagar och högtider är en självklarhet men årsdagar av våra mest betydande ögonblick av kärlek kommer att få vara med i toppen av jubileumsfirande framöver. Vi tar ofta fasta på temadagar som till exempel kladdkakans dag och andra mumsiga godsakers dagar, även om jag helst för egen del hoppar över kaffets dag. Imorgon är det dessutom hobbitens dag, vilket betyder att vi får chans att fira dubbelt. Tänk vilket sammanträffande att det var på precis den dagen jag flyttade in till min alldeles egna hobbit.  Så, hur kommer det sig nu att han fick just det smeknamnet undrar ni..? En hobbit är inte så storvuxen, men  är stark, uthållig och envis

Jag skulle behöva snabba på min historia för att snart komma ifatt till dagens datum. Han och jag hittar nämligen på så många roliga saker hela tiden som jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om, men eftersom jag behöver ta allt från början så får vi se om det blir i komprimerat berättande eller om jag hoppar över det mesta.  En dag som jag inte tänker låta passera obemärkt förbi är den där dagen tidigt i våras som blev så fin. Det visste jag inte när jag vaknade den morgonen. Vi hade planerat att ge oss ut och vandra i Åkulla bokskogar, det visste jag. Vädret var soligt och friskt och vandringen var härlig men bitvis kämpig. Inte bara för att det var brant uppför och nerför i skogen utan för att vi också glömt vattenflaskan hemma. Våren var på väg men under våra fötter var hösten kvar och lager av multnande mjuka löv som inte prasslade längre. Vi klev över halkiga rötter, parerade mellan klafsiga lerpölar och följde den pigga bäcken genom skogens stillhet. Så fick vi kraft att

Vi blev kändisar. Mest förstås självaste wordfeudmästaren som fick ställa upp på intervjuer , men sedan också vi för att vi inte bara kom etta och tvåa på SM i Wordfeud utan även vann varandra. En oväntad extravinst. Det blev en snackis och skrevs om oss i min lokala tidning hemma i Örebro, en hel sida och senare också en blänkare i årskrönikan. Min underbara väninna därhemma, hon som jag saknar att ta After Works med på våra favorithak och som är så knasig att man till och med har roligare med henne än på kyrkans syträff för dövstumma. Hon jobbar som journalist och kunde visst inte motstå att skriva om oss. Ett par drinkar senare och hela upplägget för artikeln var klart. Den där jäkla smarta tjejen alltså... När jag väl hade flyttat in hit till Långås ringde P4 Halland på dörren rysligt tidigt en morgon och ville göra ett reportage med oss i vårt hem. Jag är en blyg stackare i sådana sammanhang och kände mig rätt obekväm men ställde tydligen upp ändå. Jag svamlade väl yrvaket ur mig

Det svåraste mitt i förändringens lyckorus handlar förstås om älsklingarna, mina ungdomar som jag lämnade därhemma. Jag behövde klippa navelsträngen en gång till. Jag behövde säga till mig själv att de är vuxna och självständiga. Och jag behövde föreställa mig scenariot att de kanske ändå inte bor kvar i Örebro framöver för studier, jobb eller kärlek. De flesta föräldrar får tampas med den känslan, att det är barnen som lämnar hemstaden. För de här ungdomarnas del blev det tvärtom när båda föräldrarna flyttade åt olika håll inom loppet av ett år. Vi är trots allt bara några timmar bort fysiskt och alltid nära att chatta och prata med. Men ändå saknar jag grabben i vardagen, den kloka, lugna, stiliga som jag fick bo med i den där lägenheten i stan. Han med ett stort hjärta som spelade gitarr för mig och pysslade om mig när jag var trött, och vid middagsbordet på kvällarna kunde vi prata om allt. Och dessutom saknar jag tjejen, den vackra, duktiga som jag hade den stora förmånen att få j

Den första tiden i mitt nya hem var jag en sådan där hemmafru. Ni vet, jag sa ju upp mig från jobbet hemma i Örebro utan att ha något nytt här som väntade. Sådant får lösa sig tänkte jag och ville inte låta det försena eller komplicera min flytt ner till mitt liv med kärleken när jag nu hade bestämt mig för att det var så det behövde vara. Jag landade några veckor med att packa upp och komma i ordning med mina saker som skulle få plats  ihop med hans. Vi rensade och röjde och upptäckte att vi mest hade inredning som passade perfekt ihop. Till och med det stämde. Jag bakade bullar i min nya ugn i mitt nya kök och tog långa promenader i min nya omgivning ute på landet. Jag blev snabbt kär i känslan av lite dåtid när jag gick och handlade mjölk och jäst till bullarna i den gulliga lilla butiken i bygden. Där hälsade alla glatt på mig när jag klev in. Man lyfte blicken och såg varandra på ett helt annat sätt än i jäkten som pågick i den där butiken hemma på min gata i stan.  Hösten kom och

Den sommaren förändrade allt. Jag behövde inte vara rädd, eller ledsen eller ha några andra negativa känslor över huvud taget. Det var bara äkta glädje när vi två var tillsammans och vi försökte få till träffar varannan helg, de helger jag inte jobbade. Ibland tog jag tåget ner till honom och ibland åkte han de 36 milen upp till mig. Det var korta helger som försvann på ett par blinkningar men vi såg till att fylla dem med äventyr att ha nära till hands i minnet när vi sedan behövde skiljas åt igen. Runt Falkenberg var allt nytt för mig, havet och stränderna däromkring var underbara platser där vi kunde strosa i lugn och ro hand i hand. Andas havsluft, lyssna på måsarnas skrik och få saltstänk i ansiktet. Han tog med mig på operadejt i Göteborg och vi gick på utomhuskonsert i Societetsparken i Varberg. Vi vandrade i bokskogens gröna skimmer och cyklade runt på landsbygden med vinden i håret och gödseldoft i näsan. Hemma hos mig i Örebro var allt nytt för honom så jag tog med honom till

Det började komma blommor. Den ena buketten vackrare än den andra levererades till jobbet så många gånger att personalen i den lilla blombutiken på hörnet längre ner på Köpmangatan skrattade och påpekade att jag verkade vara omtyckt. Jag kunde nog ana det också. Han brydde sig om mig och ville att jag skulle må bra. Så bestämde vi oss till sist för att träffas på en första dejt. Tåget ner till Göteborg och vidare med Öresundståget till Falkenberg skulle komma att bli en välbesökt pendlingssträcka. Jag vågade, trots att det var ett halvt liv sedan jag var på en sådan riktig dejt. Jag kände mig ung och vacker och behövde bara hänga med tillsammans med denna man, så enkelt kändes det. Han tog min hand och där hörde den hemma, i mörkret under stjärnorna mitt bland alla Zombies på Liseberg. Vi gick tysta ibland och bara trivdes utan att det kändes konstigt. Vi pratade och lärde känna och skrattade.  Nere vid båtarna stannade jag till en stund och försökte fånga vad som stod på dem alltmedan

Så hände det sig vid den tiden på hösten 2018 att jag skulle delta på SM i Wordfeud. Det där ordspelet som jag är så barnsligt förtjust i och eventuellt en aning småbesatt av. Tävlingen arrangerades i Norrköping, en efterlängtad tillställning och en höjdpunkt för oss likasinnade ordnördar. Två dagars spel på vinst och förlust. Det gick bra för mig, min styrka är att jag spelar bäst snabbt och möjligen kan det kanske stressa mina motståndare. Det gick så bra att jag till och med hade guldvittring ett tag. Men när det blev dags att möta den där killen som satt mitt emot mig med den regerande guldhatten på huvudet så fick jag oväntad tidsnöd i matchen och fick se mig besegrad. Vi växlade några ord han och jag där i spellokalen men ställde inte till med något större det-sa-bara-klick-drama. Det var full fokus på tävlingen och jag hade inte tänkt att hålla ögonen öppna efter någon ny kille där och då... Så slutade i alla fall det årets SM med att han knep guldmedaljen och jag landade på en