Gott nytt

Den första tiden i mitt nya hem var jag en sådan där hemmafru. Ni vet, jag sa ju upp mig från jobbet hemma i Örebro utan att ha något nytt här som väntade. Sådant får lösa sig tänkte jag och ville inte låta det försena eller komplicera min flytt ner till mitt liv med kärleken när jag nu hade bestämt mig för att det var så det behövde vara. Jag landade några veckor med att packa upp och komma i ordning med mina saker som skulle få plats  ihop med hans. Vi rensade och röjde och upptäckte att vi mest hade inredning som passade perfekt ihop. Till och med det stämde. Jag bakade bullar i min nya ugn i mitt nya kök och tog långa promenader i min nya omgivning ute på landet. Jag blev snabbt kär i känslan av lite dåtid när jag gick och handlade mjölk och jäst till bullarna i den gulliga lilla butiken i bygden. Där hälsade alla glatt på mig när jag klev in. Man lyfte blicken och såg varandra på ett helt annat sätt än i jäkten som pågick i den där butiken hemma på min gata i stan. 

Hösten kom och blev som en barndoms skolstart där man står ny och förvirrad mitt på skolgården med oskrivna blad i alla anteckningsböcker. Ny relation, nytt hem, ny stad, nya bekantskaper och till sist ett nytt jobb bara så hade allt fallit på plats. Det blev inte mer än en månad som jag fick vara hemmafru. Sedan hamnade jag med det angenäma besväret att behöva välja mellan två jobb jag sökt och fått. Jag valde optikerassistent och närheten till mitt arbete centralt i Falkenberg framför ett bankjobb en bit bort i Halmstad. Vilken möjlighet för mig som kommit upp i den mogna skarans åldersgrupp att få chansen att lära mig något helt nytt. Mina nya chefer och kollegor hade stort tålamod och trodde på mig trots att jag vissa dagar kände hopplöshet över hur svårt det var i början. Så mycket nytt i en helt ny bransch, men så roligt det var och nu ser jag i backspegeln att jag har kommit långt sedan de där stapplande första veckorna. 

Den lilla hemmafrun, vid Olofsbo en av många nya favoritplatser