Annelies agenda

Det var fler underbara människor som ville ge oss bröllopspresenter trots att vi inte fått möjlighet att bjuda till fest. Vi hoppas så innerligt att det blir ljusare tider snart så att vi kan få fira kärleken och livet tillsammans med er alla. Den här fina presenten jag ska berätta om nu var från min hobbits syskon med sina respektive. Den kom med en önskan om att vi skulle gå ut och äta något gott, och få en trevlig kväll tillsammans han och jag. Det blev verkligen en minnesvärd date och en mycket uppskattad gåva. Vi hade spanat in huset vid vägkanten mellan Långås och Falkenberg. Det brukade stå en stor ko vid grinden och det hade hörts glada skratt från trädgården långt in i sommmarnatten när vi passerat där. Det stället bestämde vi direkt att vi också ville besöka, men det var fullbokat nästan hela sommaren. Dels på grund av populariteten förstås och dels på grund av Corona som styrde besöksantalet på gården, men vi lyckades boka in en torsdagkväll i mitten av augusti när sommarvär

Den känns som en evighet sedan nu, den där helgen jag fick med mina därhemma. Efter de två semesterveckorna tidigt i juni så var det mest jobb som gällde resten av sommaren. Men en helg i början av augusti efter arbetsveckans slut på fredagkvällen satte vi oss i bilen och for upp till Örebro. Lycka. Att få hänga med älsklingarna i ett par dagar och turista med dem i hemstaden och trakterna runtomkring.  Den vackraste i Nora Vi åkte upp mot Nora tillsammans för att låta alla få smaka på den omtalade Noraglassen vid vattnet. Få strosa runt bland båtarna i strålande sol och låta semesterkänslan skölja över oss. Kolla på lump, antikviteter och knasiga saker i loppisbodarna runt torget och längs vägarna. Självklart hoppade vi ombord på Plaskus över till Alntorps ö och badade där ute. Sedan tog jag med mina älsklingar till min ungdomsvän som driver Englas Skafferi och lät oss väl smaka av deras supergoda surdegspizzor till lunch och trivdes en stund i den sköna atmosfär de skapat där.  Usk

När så vår bröllopsresa behövde ta slut och vi var tvungna att åka hem och vi till sist packade in oss i huset igen hemma på vår gata väntade en picknickkorg på köksbänken. Det var så gulligt så jag blev alldeles rörd. En underbar gest av välkommen hem till oss nygifta och en inbjudan till en picknick tillsammans med våra grannar som bor på gatan bakom oss. Chips, vinglas, picknicktallrikar, bubbel och ett inbjudningskort fanns att hitta i korgen som var pyssligt dekorerad med ballonger och flaggor. Det var fint att komma hem och katten och alla växter mådde finfint tack vare våra grannars omsorg de två veckor vi varit borta.  En puss för kärleken, Fotograf: den goda grannfrun Så en sommarkväll efter jobbet blev jag upphämtad på torget i Falkenberg. Cykeln slängdes på där bak på bilen och kosan styrdes ut mot havet mot hemligt mål. Det hemliga målet kom närmre och strax satt vi fyra vänner i varsin solstol på piren vid Skomakarhamnen. Vi skålade med jordgubbar och bubbel för kärleken m

Minnen av varma sommardagar i juni, två veckors semester gick fort och idag är det redan långt gången höst. Då befann vi oss på bröllopsresa på Österlen och jag har lovat mig själv och er att jag vill skriva ifatt.  I den lilla boden intill den socialt distanserade stugan fanns det cyklar att låna, så vi trampade på varsin med nypumpade däck och lite för låg sadel ända till Åhus för att äta glass. Där mitt på torget såldes nygräddade våffelstrutar och så många goda smaker av den eftertraktade glassen att det nästan blev för svårt att välja. Då får man åka tillbaka en annan dag igen, slå sig ner på en parkbänk vid vattnet, titta på båtarna en gång till och äta en strut till med ännu mer god glass. Och så får man promenera hand i hand svettiga i solen med sin älskling i idyllisk småstadsmiljö. Det kallas honeymoon.  Man får heller inte missa Kivik när man besöker Österlen och de charmiga äppelodlingarna. En varm och skön sommardag tog vi en biltur dit tillsammans för lunch på Kiviks must

Vi vandrade genom den grönlummiga bokskogen upp till toppen av Stenshuvud och där stannade vi kvar en stund för att ta in landskapet med alla våra sinnen. Vyerna däruppe påminner om scener ur filmen "De dimhöljda bergens gorillor", fast utan dimmorna för dagen, utan gorillorna med för den delen och i avsaknad av Susan Sarandon... men förutom det så är det ganska likt. Himlen var alldeles försommarblå och sikten klar. Jag översköljdes av frihetskänsla och fick för mig att jag ville hoppa för att skapa lite härliga bilder med de vidsträckta viddderna långt där nere i bakgrunden. Naturligtvis skulle jag inte hoppa utför stupet, det är jag på tok för lycklig för. Inte ens med fallskärm, det är jag på tok för feg för. Men jag tänkte att jag kunde hoppa högt, så högt jag kunde. Jag har aldrig varit särskilt graciös eller fått poäng för smäckrast bakdel men min Hobbit älskar mig ändå precis så som jag är. Det är så fantastiskt så jag vill hoppa högt av glädje. Så högt jag förmådde i