Annelies agenda

Så var det faktiskt också ett sista avsnitt i min berättelse om resan tillsammans med min dotter. Vad hände med fortsättningen har ni säkert otåligt tänkt i ett par månader nu. Här kommer till sist fortsättningen... Det var för drygt tre år sedan nu som hon och jag hoppade över Valborgsmässofirandet och majbrasan vid slottet hemma i Örebro och istället gjorde åkarbrasa på bussen ner genom Europa. Nu hade vi kommit så långt på äventyret att vi redan var på väg uppåt och hemåt igen på den nionde och tionde resdagen. Det var underbart att få spatsera runt i Ungerns huvudstad den där våren, med ny sommarklänning i det vackra vädret. Hon hade fixat lockar i håret på mig den sista morgonen på slottet innan det var dags att åka in till storstaden. Vi besökte saluhallen i trängseln bland så många människor som vi bara kan drömma om i dagens läge. Det vankades lunch på en uteservering med ett glas vin i solen och sedan åkte vi upp till Gellértberget med panoramautsikt över Donau och Budapest. E...

Hipp hurra för min hobbit och den magiska siffran som han hunnit uppnå! Jag är så lyckligt lottad över att jag fick vara med och fira den dagen tillsammans med honom. Eller rättare sagt att fira i dagarna tre som en så fin man förtjänar. I Coronaanpassad anda firade vi ensamma han och jag med en tripp till Malmö. Själv har jag bara varit där en gång, en liten stund med tjejen när vi precis kommit hem till Sverige efter vår Europaresa för snart tre år sedan. Den kanske jag förresten skulle ta och berätta lite mer om framöver...  Men inte nu, för nu tog jag och födelsedagsbarnet in på MJ:s, chillade i deras mysiga miljö och åt och drack gott. Det började bli juletid och vi beundrade de ljusskimrande träden och pyntade julgranarna på torgen i decembermörkret när vi strosade hand i hand genom gamla stan.  Mj:s is the place to stay in Malmö Jag väckte upp min hobbit tidigt på hans födelsedag med morgonraspig skönsång, ett glas champagne i sängen och paket så klart.  Malmö bjöd...

Min hobbit ville ge mig en ring. Det var så den riktiga sagan fick börja, med en resa till Stockholm. Helt då ovetande om att också få ett sista fantastiskt musikalbesök innan den där pandemin fick sitt grepp om världen strax därefter. Vi hade fixat balkongbiljetter till häxorna på Eastwick på Circus med Peter Jöback i huvudrollen, men han mådde visst krassligt och behövde bryta efter första akten. Man kunde höra sorlet av besvikelse skölja som en våg över folkhavet i pausen, men jag imponerades stort hur den ersättare de kastade in som Darryl Van Horne presterade makalöst bra med både sång och skådespeleri. Jag tror inte jag var ensam om den känslan sedan.  En promenad hand i hand tillbaka på Stockholms gator i skymning och lätt duggregn är en ganska romantisk bild. Man vill inte riktigt att sådana stunder ska passera förbi för fort, så vi fortsatte den kvällen med att dra ut på den. Under varsin filt mot husväggen och en värmande Irish coffee i handen tog vi tillvara på tiden lån...