Halvungraren och hennes dotter på en resa genom Europa - del 4

Så var det faktiskt också ett sista avsnitt i min berättelse om resan tillsammans med min dotter. Vad hände med fortsättningen har ni säkert otåligt tänkt i ett par månader nu. Här kommer till sist fortsättningen...

Det var för drygt tre år sedan nu som hon och jag hoppade över Valborgsmässofirandet och majbrasan vid slottet hemma i Örebro och istället gjorde åkarbrasa på bussen ner genom Europa. Nu hade vi kommit så långt på äventyret att vi redan var på väg uppåt och hemåt igen på den nionde och tionde resdagen.

Det var underbart att få spatsera runt i Ungerns huvudstad den där våren, med ny sommarklänning i det vackra vädret. Hon hade fixat lockar i håret på mig den sista morgonen på slottet innan det var dags att åka in till storstaden. Vi besökte saluhallen i trängseln bland så många människor som vi bara kan drömma om i dagens läge. Det vankades lunch på en uteservering med ett glas vin i solen och sedan åkte vi upp till Gellértberget med panoramautsikt över Donau och Budapest. En storslagen plats för alla turisters bästa semesterbilder. 

Utsikten över Budapest

Vidare gick resan via Slovakien där vi fick uppleva huvudstaden Bratislavas charmigaste äldsta delar i ljummen kvällssol. När vi hade nått Tyskland nästkommande dag och till slut landade i Dresden, njöt vi av en avslutningsmiddag alldeles vid vattnet. Innan det var dags att sova över på tysk mark den natten följde vi med på en rundvandring bland de overkligt vackra och sagolika byggnaderna som tyvärr härjats hårt av kriget.

Dresden den sista kvällen

Väl framme i Malmö vinkade vi hejdå till Henrik och alla de andra som varit med på bussen och tog in på en sista hotellnatt innan den kvarvarande etappen hem till Örebro. Efter en och en halv vecka utomlands med alla europeiska språk i bakhuvudet så hoppas jag att ni inte klandrar mig när jag erkänner att det faktiskt inte var lätt att förstå servitörens breda skånska. "Excuse me can we take it in English please..?" 

Jag längtar efter att snart få göra en liknande resa med min hobbit när gränserna öppnats och allt nästan är som vanligt igen.