Annelies agenda

Vår bröllopsresa bestod nog inte bara av rosébubbel, jordgubbar och bad även om det vore underbart och man skulle kunna tro det. Vi tycker mycket om att uppleva och att vandra tillsammans och sånt också, så därför gick vi långa promenader hand i hand längs stranden som nästan aldrig tar slut. Barfota på Hanöbuktens vita sand med vågorna som sköljde över våra fötter. Den känslan måste vara den absolut somrigaste, när man sjunker ner lite grand med stegen i den varma, mjuka sanden och när man måste få skrika till lite innan man vant sig vid det kalla vattnet som rullar in i oberäkneliga vågor. Det är så vansinnigt vackert i Sverige, det behövs ingen pandemi som gör att man på något sätt skulle känna sig tvungen att stanna och semestra här hemma. Jag väljer gärna en svensk sommar, frivilligt. Vi ska resa utomlands också, det ska vi sedan när världen är någorlunda normal igen. Om den någonsin blir det. Men jag har inget emot att fortsätta upptäcka allt fint i vårt långa land med skiftande

Eftersom pandemin hade hela världen i sitt grepp i början av juni så styrde vi nygifta vår efterlängtade bröllopsresa mot Österlen där en socialt distanserad liten stuga väntade på oss precis vid havet. Endast några ivriga steg via ett par sanddyner så stod vi sedan där med den milsvida lena stranden under våra fötter och havet med det magiska försommarljuset sträckte sig framför oss så långt våra ögon förmådde se. Många hade nog sagt att det var för kallt i havet så dags på året men eftersom vi tagit vårt första dopp i ett kallt skogstjärn redan runt Valborg och sedan badat flitit så fort tillfälle getts så hade vi nog blivit både härdade och tuffa i vatten. Det var fantastiskt, sand överallt, han och jag och solen som värmde. Jordgubbar och rosébubbel och leka tepåse i havets vågor. Vi firade livet och kärleken. Oftast var vi alldeles ensamma på stranden eftersom semestertid för de flesta inte börjat ännu. Vi mötte på avstånd en och annan pensionär längs strandpromenaderna, en strand