Vår bröllopsresa bestod nog inte bara av rosébubbel, jordgubbar och bad även om det vore underbart och man skulle kunna tro det. Vi tycker mycket om att uppleva och att vandra tillsammans och sånt också, så därför gick vi långa promenader hand i hand längs stranden som nästan aldrig tar slut. Barfota på Hanöbuktens vita sand med vågorna som sköljde över våra fötter. Den känslan måste vara den absolut somrigaste, när man sjunker ner lite grand med stegen i den varma, mjuka sanden och när man måste få skrika till lite innan man vant sig vid det kalla vattnet som rullar in i oberäkneliga vågor. Det är så vansinnigt vackert i Sverige, det behövs ingen pandemi som gör att man på något sätt skulle känna sig tvungen att stanna och semestra här hemma. Jag väljer gärna en svensk sommar, frivilligt. Vi ska resa utomlands också, det ska vi sedan när världen är någorlunda normal igen. Om den någonsin blir det. Men jag har inget emot att fortsätta upptäcka allt fint i vårt långa land med skiftande natur från norr till söder.  |
| Vidderna över Brösarps backar |
De mulna dagarna under vår semestervecka lämpade sig perfekt för vandring och vi tipsar med hela hjärtat om Brösarps backar med sina Irlandsliknande kullar och läckra vidder, vandringen längs Blåvingeleden och det grönskande underbara sagoskogsliknande naturreservatet runt Forsaka vattenfall. Vi följde fallet och njöt av dess pampighet både ovanifrån och underifrån. Där i djupaste skogen träffade vi också enten Lavskägge från sagan om ringen, då kände sig Hobbiten som hemma.
Ett måste och på riktigt tabu att missa när man besöker östkusten är en tur till Stenshuvuds nationalpark och vandringar både upp på höjden, ner igenom den lummiga bokskogen och ut längs den steniga strandkanten till fyren. Fantastiskt och rogivande. Kameran fick gå varm för att försöka fånga alla vackra vyer och så avslutade vi så klart med en picknick på stranden med havet som utsikt.
 |
Fyren vid Stenshuvud
|
Vi har roligt han och jag när vi vandrar, så ett och annat dåligt skämt kan faktiskt slinka fram. Särskilt när man plöstligt upptäcker att man går på en stig som är täckt av massa sand.. och min Hobbit osökt kommer att tänka på den där skidåkaren.. hette han Stig Strand..? *fnisspaus*
Kommentarer
Skicka en kommentar