Bröllopsresan - Furuboda beach

Eftersom pandemin hade hela världen i sitt grepp i början av juni så styrde vi nygifta vår efterlängtade bröllopsresa mot Österlen där en socialt distanserad liten stuga väntade på oss precis vid havet. Endast några ivriga steg via ett par sanddyner så stod vi sedan där med den milsvida lena stranden under våra fötter och havet med det magiska försommarljuset sträckte sig framför oss så långt våra ögon förmådde se. Många hade nog sagt att det var för kallt i havet så dags på året men eftersom vi tagit vårt första dopp i ett kallt skogstjärn redan runt Valborg och sedan badat flitit så fort tillfälle getts så hade vi nog blivit både härdade och tuffa i vatten. Det var fantastiskt, sand överallt, han och jag och solen som värmde. Jordgubbar och rosébubbel och leka tepåse i havets vågor. Vi firade livet och kärleken. Oftast var vi alldeles ensamma på stranden eftersom semestertid för de flesta inte börjat ännu. Vi mötte på avstånd en och annan pensionär längs strandpromenaderna, en strandad säl och några åretruntboende som var ute och rastade sina hundar. Men annars var lugnet där och vår semester tillsammans som man och fru var fridfull, rolig och alldeles underbar. 

En morgon klev vi upp rysligt tidigt för att få en chans att möta morgonljuset på stranden. Oftare låter man solen få gå ner i ett romantiskt ögonblick, men det är inte ofta man ser solen gå upp. Det var så magiskt, månen var kvar uppe på vår högra sida, solen började stiga åt vänster och båtarna låg stilla långt bort i horisonten. Ljuset spred sig som en varm glöd mer och mer över vattenytan och snart svävade solen redan som en fri liten eldkula. Då tog vi ett kyligt morgondopp, det var tvunget för en total upplevelse av den här morgonen när havet vaknade. Vi slog oss ner på en filt med varsin kopp värmande att dricka och sen sova lite till innan dagen fick gry på riktigt. 

Solen går upp över Hanöbukten. En ny dag väntar.