Sagan om ringen - del 1

Min hobbit ville ge mig en ring. Det var så den riktiga sagan fick börja, med en resa till Stockholm. Helt då ovetande om att också få ett sista fantastiskt musikalbesök innan den där pandemin fick sitt grepp om världen strax därefter. Vi hade fixat balkongbiljetter till häxorna på Eastwick på Circus med Peter Jöback i huvudrollen, men han mådde visst krassligt och behövde bryta efter första akten. Man kunde höra sorlet av besvikelse skölja som en våg över folkhavet i pausen, men jag imponerades stort hur den ersättare de kastade in som Darryl Van Horne presterade makalöst bra med både sång och skådespeleri. Jag tror inte jag var ensam om den känslan sedan. 

En promenad hand i hand tillbaka på Stockholms gator i skymning och lätt duggregn är en ganska romantisk bild. Man vill inte riktigt att sådana stunder ska passera förbi för fort, så vi fortsatte den kvällen med att dra ut på den. Under varsin filt mot husväggen och en värmande Irish coffee i handen tog vi tillvara på tiden långt in i februarinatten. Vi bodde på ett charmigt ställe på Stureplan mitt i storstadspulsen och fick precis den kontrasten till vårt tysta lantliv hemma som vi önskade. Istället för det milda ljudet av vinden i löven och fågelkvitter utanför fönstret var det sköna jazztoner från grannklubben intill. Trots biltrafik och högljutt festande lördagsglada nere på gatan sov vi sedan gott på bylsiga kuddar. 

Min Hobbit ville ge mig en ring. Det var så den riktiga sagan fick fortsätta. Den vackraste och den helt perfekta ringen för mig hittade vi och köpte i butiken på Kaplans auktioner på Biblioteksgatan. Naturligtvis ville jag ha en ring på min hobbits finger också och vi behövde inte titta på många innan vi hade bestämt oss. De passade så fint tillsammans, precis som vi. Symboliken var fulländad. 

"Min Hobbit <3 Du gör mig hel"