Blev bannemej bedrövligt besvärligt bloggande, behöver börja blanda begynnelsebokstäverna...
Sagan om ringen - del 3
Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar
-
Nu är det dags för mig att berätta om den finaste helgen på alla sätt och vis. Inget hade kunnat bli bättre, inte ens en Europaresa. Han och jag tillsammans med våra ungdomar checkade in på Wedevågs herrgård endast en dryg halvtimme från Örebro på fredagseftermiddagen efter ett par timmar i skönhetssalongen inne i stan för min del. Inför den stora dagen ville jag vara så fin som jag bara kunde med fixade mjuka fötter och vackra händer med fransk manikyr. Vi möttes av champagne och frukt på rummen och firandet i dagarna tre kunde börja. Det blev en fantastisk middag tillsammans första kvällen nere i vinkällaren och sedan bad för den som ville i jacuzzin utomhus men under tak. De andra spelade biljard i ett av sällskapsrummen på herrgårdens övervåning. Det hade börjat regna och det spåddes bli ihållande regn hela helgen...
Så vaknade jag upp tidigt till lördag den sjätte juni, solen strålade in i rummet trots prognosen. Det var inte bara Sveriges nationaldag, det var vår bröllopsdag! Vilken vacker dag som väntade och den startade med en rejäl herrgårdsfrukost serverad nere i matsalen, tidsenligt möblerad med kristallkronor i taket och kakelugnar i hörnen. Sedan var det dags att duscha och göra sig redo, klä oss fina, fixa lockar i mitt hår och sminka mig lite. En blå slips på honom för att matcha med de finaste himmelsfärgade ögonen. Hade den beställda buketten kommit? ..och vi får inte glömma att få med oss ringarna i fickan.. Vi var redo, mer än någonsin.
Morgonens instagrambild som fick mina följare att ana vad som var på gång...
Min tjej hade tagit på sig uppgiften att vara vår bröllopsfotograf så därför hade vi stämt träff med henne nere i trädgården en stund innan vigseln för att hinna få lite bilder innan de oundvikliga tårarna skulle förstöra mitt utseende. Vädret var fortfarande strålande och snart var det dags för oss att vandra tillsammans nerför grusgången för att bli man och fru. När ungdomarna gjort sig i ordning inför ceremonin och klivit ut på trappan framför herrgården ser vi att de alla kommit klädda i blått. Det var ingenting vi hade bestämt med dem innan och de var så fina allihop!
Trädgården var pyntad för oss och vigselförättaren stod klar att köra igång med det som var hennes uppdrag. Min grabb satte sig tillrätta och började spela ett stycke på gitarren. Till tonerna av "Here comes the sun" gick vi fram hand i hand och nog höll regnet sig borta. Det grabben inte visste när han valde denna låt till oss var detta; när jag började pendla med tåget till min Hobbit kom han och mötte mig på Falkenbergs station alltid med en liten blomma i handen och med orden i mitt öra "NU kommer solen". Tjejen läste några rader från mig till min man, några rader som jag visste att jag inte skulle klara av att läsa utan att börja gråta. Hon fick vara min röst. Ceremonin var fin, enkel, personlig och kärleksfull. Vi sa JA! till varandra och sen när min Hobbits dotter överraskade med att spela stycket från sagan om ringen då brast jag. Redan vid de första tonerna när jag insåg vilken låt det var rann tårarna hejdlöst...
"Concerning Hobbits"
Vi skålade tillsammans och landade i känslan av alldeles nygifta en stund i utemöblerna uppe vid herrgården och våra fina musikanter fick lov att spela sina låtar på gitarr en gång till där också bara för att det var så vackert. Resten av dagen och morgonen därpå var en enda stor fortsatt glädjeyra tillsammans med våra ungdomar i en underbar miljö. Det serverades gudomligt eftermiddagsfika och vi spelade schack i trädgården. Jag njöt av alla intryck och höll min Hobbits hand, så kär och så lycklig. Jag kände mig vacker och älskad vid hans sida. En promenad med hela lilla gänget ner till sjön gjorde gott innan bröllopsmiddagen. Sju rätter med smaker och komposition som små konstverk och menyn avslutades med kronan på verket och den gulligaste bröllopstårtan genom tiderna. Okej, jag är en aning partisk men jag tipsar verkligen om att det är värt att besöka denna plats även om man inte har för avsikt att gifta sig. Vi kommer defintivt att återvända. Men först var det dags att tacka ungdomarna för att de ville dela vår helg med oss och vara med att göra den så underbar och sedan styrde vi bilen mot vår bröllopsresa...
Sådana här svettigt höga temperaturer som vi haft nu de senaste dagarna där vissa lider i det tysta för att man faktiskt över huvud taget inte får klaga på sommaren när den äntligen är här, då kan det vara rätt skönt att minnas tillbaka på ett iskallt vinterbad. Det svalkar. Den här julen blev ju inte som man önskade sig med tjocka släkten och stora julmiddagar, istället fick vi hitta på lite annat i godan ro. Så på självaste julafton tog vi på oss våra badkläder och tomteluvor och for ner till Skrea Strand. Vi hade våghalsigt badat i havet i slutet av oktober senast men ingen av oss så här mitt i vintern förut. Det skulle bli premiär för den kyligaste upplevelsen hittills med någon minusgrad i luften och kanske ett par plusgrader i vattnet. Solen sken och julaftonen var gnistrande vacker vid havet. Vi klev ut på piren och var precis på väg att göra oss redo för att dokumentera vår bravad när en ung tjej med kamera kom fram. Hon var från Hallands nyheter och ville skriva om nya jultr
En dryg mil från Miskolc, uppe i Bükkbergen ligger Lillafüred. Vårt slott såg verkligen inbjudande och pampigt ut när vi rullade in med bussen intill sjön. Vi fick ett tjusigt rum med utsikt över den prunkande parken, men ganska snart ville vi gå på upptäcktsfärd i omgivningarna. Vi hittade den smala spiraltrappan som ledde upp till ett av tornen i slottet och där uppe fick vi en fantastisk vy över byn och grönskan nere i dalen. I parken blommade tulpanerna och pingstliljorna och framför vattenfallet behövde vi ta en selfie. I den stora anrikt inredda salen inne i slottet stod flera schackspel uppställda och klara för ett spännande spel eller två. Längst ner i byggnaden fanns ett spa med bubbelpooler för lite avkoppling efter alla äventyr vi skulle få vara med om. Eller så kanske man bara behövde gömma sig lite för Henrik som gärna ville ut och ro med oss på den fina lilla sjön. Det var väl i och för sig gulligt av honom men med tanke på de antal öl han hade hunnit fått i sig så kändes
Jag befinner mig mitt i mitt ursprung Den här morgonen vaknade jag med förväntan trots att jag sovit rysligt illa. Kanske spökade det på gamla slottet eller hade jag drömt det? De skira gardinerna fladdrade fortfarande så där klassiskt kusligt när vi klev upp för att göra oss i ordning för en ungersk frukost nere i matsalen. Sedan skulle vi äntligen få ta bussen till Miskolc, staden där min pappa bott. Jag måste säga att jag var alldeles överväldigad av känslor där jag fick gå på samma gator som han vandrat runt på. Det kändes overkligt och mäktigt, det här var mitt ursprung och jag befann mig mitt i det. Jag tog in alla intryck och studsade fram på gator och torg och gick flera varv bara för att jag kunde. Där framme låg en frisersalong, kan det ha varit där pappa en gång arbetade i sin ungdom? Jag gick in och försökte fråga mig fram men ingen verkade särskilt bra på engelska och jag är tyvärr inte ett dugg bättre på ungerska. Google translate är mest ett skämt och jag gav frisörerna
Kommentarer
Skicka en kommentar