Tivedens trolska terräng tilltalar två tillsynes trötta torpare - tipsar tillika taggade turister.

Vi åkte vidare upp till Tivedens skogar och mysiga Tivedstorp där vi hade hyrt en charmig liten stuga med grästak att sova i några nätter. Där var så idylliskt med lupiner i rosa och lila som svajade i försommarvinden intill gärdsgårdarna och göken höll oss sällskap där ute varje dag, det hörde vi allt. 

Johannastugan i Tivedstorp

Men vi hade åkt dit för att vandra så vi packade våra ryggsäckar direkt efter frukosten, snörade på oss sköna skor och gav oss ut i vildmarken. Vi vandrade hela dagen, brant uppför och nerför, över stockar och stenar, med vatten jämte oss längs vissa sträckor, i lummig uråldrig skog, över myrar, upp på höjder med fantastiska vyer, mellan bergspass och under klippblock. Jag försökte fota vackerheten men djupet och känslan är svår att fånga rättvist, så man måste stanna vart tionde steg för att inte missa något hisnande. När vi blev trötta i fötterna framåt eftermiddagen badade vi vid Vitsands strand. Sanden var högsommarvarm under våra fötter trots att det bara var alldeles i början av juni. 

Dagen därpå fortsatte vi vår vandring klättrandes genom grottor, krypandes under omkullfallna granar och snubblandes över rötter. Det är mäktigt att naturen kan skifta så dramatiskt längs de olika stigarna. Vi betade av Mellanäsrundan, Junker Jägarerundan, Trollkyrkorundan, Tärnekullerundan, Stenkällerundan och upp på Stenkälleklack. Svettigt men magnifikt! Vi mötte knappt en kotte.. och rekommenderar varmt ett besök hit. Nästa gång vill jag åka hit när de röda näckrosorna blommar.  

Vi sa adjö till Tiveden för den här gången med att få bra rabatt på vistelsen tack vare en grävling som funnit det trevligt att kissa på vår stugvägg. Sedan behövde vi åka vidare upp till herrgården i Vedevåg. Från koja till slott, det var dags att få bli fru Hobbit...

Hobbit framför Junker Jägares sten. Ett av nationalparkens största och högsta flyttblock. 

Sägnen säger att jägaren hade detta tillhåll som gömställe tillsammans med sin förbjudna kärlek. Hon hade blivit bortlovad med någon annan och rymde kvällen före bröllopet. Men det var inget bra ställe att leka kurragömma på för de hittades och kvinnan halshöggs. Jägaren sörjde svårt och drog sig tillbaka till Norge men i skymningen så sägs det att de båda spökar på denna plats. En sorgsen jägare och en huvudlös kvinna vankar runt den där stenen. En riktigt ryslig historia.