Min lille Hobbit

Imorgon får vi fira igen! Det har redan gått ett år sedan jag flyttade in på riktigt här i huset utanför Falkenberg, då när flyttlasset gick från Örebro hit med mina saker och mig själv. Vi har under vår första tid ihop upptäckt att vi tycker om att hitta anledningar att få fira, stora som små. Att få förgylla vardagarna med fest på olika sätt. Födelsedagar och högtider är en självklarhet men årsdagar av våra mest betydande ögonblick av kärlek kommer att få vara med i toppen av jubileumsfirande framöver. Vi tar ofta fasta på temadagar som till exempel kladdkakans dag och andra mumsiga godsakers dagar, även om jag helst för egen del hoppar över kaffets dag. Imorgon är det dessutom hobbitens dag, vilket betyder att vi får chans att fira dubbelt. Tänk vilket sammanträffande att det var på precis den dagen jag flyttade in till min alldeles egna hobbit. 

Så, hur kommer det sig nu att han fick just det smeknamnet undrar ni..?

En hobbit är inte så storvuxen, men är stark, uthållig och envis och kan därför både springa fort och vandra långt. Han är hemmakär och tycker om att få främmande på besök. Då passar det bra att fika är en favoritsyssla och att odla och pyssla i sin trädgård. Han trivs bättre än han trodde i skogsmiljö och visar sig vara väldigt äventyrslysten. Det första jag lade märke till var att den här hobbiten alltid äter en andra frukost precis som alla hobbitar gör. Min Hobbit har också spetsiga öron men saknar däremot lurvigt hår på fotsulorna... Men så var det det här ändå med sagan om ringen, den vackraste ringen jag fick att bära på mitt vänstra ringfinger. My Precious. 

Min lille Hobbit utanför en hobbitkoja i Härjedalen :)