Nummer ett och nummer två

Vi blev kändisar. Mest förstås självaste wordfeudmästaren som fick ställa upp på intervjuer, men sedan också vi för att vi inte bara kom etta och tvåa på SM i Wordfeud utan även vann varandra. En oväntad extravinst. Det blev en snackis och skrevs om oss i min lokala tidning hemma i Örebro, en hel sida och senare också en blänkare i årskrönikan. Min underbara väninna därhemma, hon som jag saknar att ta After Works med på våra favorithak och som är så knasig att man till och med har roligare med henne än på kyrkans syträff för dövstumma. Hon jobbar som journalist och kunde visst inte motstå att skriva om oss. Ett par drinkar senare och hela upplägget för artikeln var klart. Den där jäkla smarta tjejen alltså...

När jag väl hade flyttat in hit till Långås ringde P4 Halland på dörren rysligt tidigt en morgon och ville göra ett reportage med oss i vårt hem. Jag är en blyg stackare i sådana sammanhang och kände mig rätt obekväm men ställde tydligen upp ändå. Jag svamlade väl yrvaket ur mig några oförberedda försök till råd till alla de som söker efter kärleken. Vi fick i alla fall önska en låt i direktsändning och de spelade "Tills mitt hjärta går under" med Myra Granberg för oss. 

Så var det dags för ett nytt SM och vi åkte gemensamt ner till Lund den gången för att försvara våra titlar, men spelade så medelmåttigt dåligt båda två att vi inte lyckades ta oss upp på någon skrytsam placering någon av oss. Det är naturligvis så att man inte kan ha tur i både spel och kärlek...