Sagan om en hobbits äventyr i fjällvärlden del 6 - Övernattningen

Vädret under vår tripp upp till Härjedalen i höstas var över förväntan vackert. Solen sken över Storsjö de flesta dagarna och det var mestadels blå himmel med lite växlande moln i trakterna runt Jämtlandsfjällen. Luften var sval med tidiga höstvindar, helt perfekt för vandring och uteliv. Min hobbit kände sig lockad att få vandra mera, närmre Lunndörrspasset och föreslog framåt mitten av vår vecka att vi nog skulle ta chansen att packa för en natt ute. 

Sagt och gjort, föreberedelsen för längre vandring på fjället stod färdig nästa morgon med tält, liggunderlag, sovsäckar, Trangia och proviant. Vi åkte mot Tossåsen återigen, spände på oss ryggsäckarna och började gå men åt andra hållet den här gången rakt ut mot Lunndörren. Ganska tidigt under vår strapats behövde vi korsa bäcken över ett vad. Vi tog av oss skorna för att inte blöta ner oss för mycket och balanserade barfota över de blöta hala stenarna i det kalla vattnet. Naturen förändrar sig i etapper alltmedan vi går, från skogspartier till grönskande dalar och längre fram mer och mer karg karaktär. Allt lika vackert på olika sätt. Vidderna är hisnande och tar andan ur oss. Vi traskade på i stillhet men stannade ofta och bara förundrades. 

Mot Lönndörrspasset i skönt höstväder som kan ändras fort...

En lite längre paus med ett svalt bad i en damm lite längre fram och det skulle smaka gott med lite te och kaffe. Vi var helt uppslukade av omgivningarna när vi plötsligt upptäcker att mörka moln börjat komma in bakom bergen. Vi hade inte sett dem från vårt håll innan och nu rörde de sig snabbt och vi hann inte slänga på oss regnkläderna fort nog innan regnskuren var över oss. Regndropparna landade tunga i min tekopp. De regngråa molnen verkade ligga kvar som ett lock över dalen vi befann oss i och rörde sig inte ur fläcken. Som tur var gick vi själva framåt mot klarare skyar.

När vi kommit ett stycke ännu närmre passet mellan de två bergen bestämde vi oss för att slå läger i god tid innan skymningen. Vi behövde få upp våra kläder på tork och hade hittat en fantastisk plats för tältet med vyn rakt in i Lunndörrspasset. Ett paradis att vistas i för vårt tillfälliga hem. Vi tog in alla bilder i sinnet och dokumenterade i kameran medan vi vandrade längre in genom passet och tillbaka till vår lägerplats. 

Vårt vackra hem en stund

Mörkret kom och det var dags att krypa in i tältet och sova. Men jag vaknade rätt snart och kände att jag behövde ut och fribajsa i fjällnatten. Det var det bästa jag kunde göra för annars hade vi missat den mest stjärnklara natthimlen vi någonsin sett i våra liv. Varenda stjärntecken du känner till och fler ändå var gnistrande tydliga och jag vet inte hur länge vi stod där och fascinerades. Vi snurrade sakta runt för att inte missa något av det magiska upplysta tak som omslöt oss. 

När vi öppnade tältduken nästa morgon var vädret helt annorlunda, ett grått dis täckte bergen och molnen strök lågt. Jag var lite darrig av den höga luften men fick nya krafter efter en second breakfast med min hobbit och kunde fortsätta vandra hemvägen som nu gav oss helt andra intryck. Ljuset gjorde fjällen alldeles svarta. Läckra bilder i kameran att se tillbaka på och minnas vår första natt i fjällmiljö. Förhoppningsvis inte den sista. 

Second breakfast med låga moln över fjällen