Sagan om en hobbits äventyr i fjällvärlden del 1 - Den långa resan
Nu ska jag äntligen få chans att berätta om när jag fick ta med mig min Hobbit upp till den underbara fjällnaturen för första gången. Tidig höst är en perfekt tidpunkt för fjällvandring tycker jag. Myggen är inte lika många när sommaren är över och det har ännu inte hunnit bli alltför kallt. Så i slutet av augusti var det dags för en tredje och sista semestervecka för året, de första två inföll ju tidigt i juni ni vet när vi gifte oss och sådant. Nu började vi den här resan med att mellanlanda ett dygn i det gamla torpet i Dalsland på vägen upp. Där ville vi hinna plocka kantareller och kanske lite blåbär innan den tiden skulle hinna passera förbi. Där ville vi bada i tjärn och få en sista suck av sommaren innan vi reste vidare uppåt mot hösten.
Vi klev upp tidigt och packade iordning efter oss i torpstugan för vår fortsatta resa. Daggen låg vacker på spindelnäten nere på ängen. Jag satte på en kittel med varmvatten, stack ner fötterna i mina silvertejpslagade gummistövlar och gick ut och diskade det sista porslinet efter frukosten. Det är många mil att avverka, så vi gör resan till ett äventyr och för honom där de flesta platser är nya ju högre upp vi kommer så gör vi många stopp och upptäcker det vackra tillsammans. När de första förvirrade renarna ränner framför oss på vägen och de första fjällen skymtar långt bort genom bilrutan känner jag hur det ilar till i magen av iver att få komma ännu närmre naturen. Fjällvärlden är min drog. Jag får inte nog och är helt såld på dragningskraften och den där känslan det ger mig. Denna gång med min älskade Hobbit vid min sida. Vägen till vårt mål och utgångspunkten i närheten av Storsjö går över Flatruet, Sveriges högst belägna landsväg. Där stannade vi så klart och tog några obligatoriska bilder. Vidderna är mäktiga och det blåste friskt när vi klev ur bilen utan jackor.
 |
| Flatruet, 975m över havet. |
Kommentarer
Skicka en kommentar