Vi vaknade båda två tidigt av bäckens porlande utanför och morgonsolens strålar genom de glesa grantopparna. Vädret bådade gott för en första dagstur upp på fjället. Jag har varit i trakterna flera gånger innan men denna gång hade vi fått tipset att gå en tur som jag inte riktigt kände till. Det var dags att ta sig upp på Särvvålen via Särvvålvallen. Mina ungdomar vandrade samma sträcka med mittelspitzen som sällskap tidigare i somras och rekommenderade det varmt. Det är inte helt lätt att hitta upp genom skogen men efter en skönt snurrig beskrivning på bred Härjedalska så fattade vi precis hur vi skulle gå... Förbi träden och till höger upp till vallen, mellan ett par stugor och så lite runt och tillbaka och sedan upp. Det var ett oväntat härligt möte med en inföding i en annars ganska öde omgivning.
Vägen upp på toppen blev en uppenbarelse för oss båda. Trötta i benen av brant stigning och gassande höstsol var det ljuvligt att böja sig ner och plocka ett par mogna hjortron som snabbt hamnade i munnen. Smaken av både syrligt och sött exploderade samtidigt när bären mosades mot gommen. Så obeskrivligt läskande och uppfriskande gott. Men när blicken lyftes en liten bit högre upp var hela backen alldeles glimrande av solbelysta gyllene bär. Här skulle vi stanna en bra stund på vägen ner för att plocka med oss så mycket vi kunde i de kärl vi hade med oss. Det kändes som att plocka hallon i trädgården ett sådant bra hallonår som det var i somras, kärlen fylldes snabbt men marken var fortfarande lika orange.
Man får skylla tårarna på vinden i ögonen men det är så fint så man grinar när man slås av naturens mäktighet. När man kommer upp på höjden av höjden och får sällskap av renar som busar. När man omges av landskapet på alla sidor och får en panoramautsikt över såväl Helags som Storådörren. När lunchen som tillagas på Trangia mitt ute i ingenstans blir någonting utöver det vanliga trots sin enkelhet. Där kan man bara vara liten i nuet och andas och titta på allt det vackra runt om. Inget annat av svårighet eller sorg får en chans att störa.
 |
| Uppe på Särvvålen |
1,5 mil blev dagens första tur och livets första tur tillsammans. Vi hittade upp och vi hittade ner och vi var skönt trötta när vi var tillbaka i stugan igen, men redan ivriga på nästa dag...
Kommentarer
Skicka en kommentar