2020 - det mardrömslika skitåret fullt av lycka.

Alla kända bloggare och skribenter skriver årskrönikor. Det vill jag också. Jag vill summera det här året som de flesta av oss ljuder en lättnadens suck över att det äntligen tagit slut. Vi tog oss igenom det och vi ser med hopp och framtidstro på det nya året. Det blir symboliskt på något vis att det där viruset och annat hemskt är förknippat med tolvslaget. Det är då våra plågor är över, det är då eländet tar slut. På andra sidan väntar lyckan och hälsan och vi lovar att vi ska bli bättre människor. Jag är hemskt ledsen att behöva vara någon som avslöjar sanningen men det är tyvärr inte så magisk som det känns med nyårsaftnar. Vi skålar när klockan slår om till det nya och vi ser ljuset i tunneln och hoppas att vi snart får träffas som vanligt igen. Att livet snart får vara så som vi vill ha det med varma kramar och stora fester. Låt oss behålla den känslan, låt oss tro på sagofen som svingar sin trollstav över den mörka nyårsnatten. 

Jag har knappt träffat mamma på hela året och barnen endast vid ett fåtal tillfällen och det är sådant man på riktigt sörjer. Men vi har haft det bra, vi har klarat oss och ingen i vår närhet har drabbats hårt. Så låt mig få sammanfatta och ändå tacka för allt fint vi varit med om detta skitår av rang...

Vi hann fira svågerns jämna årtal i Stockholm innan samhället behövde stänga ner sådana större tillställningar. En härlig helg tillsammans med alla syskonen och med Mamma Mia - the party på Tyrol. 

Jag och min hobbit förlovade oss i februari under vår vandring vid Åkulla bokskogar. I juni blev det ett litet bröllop på Wedevågs herrgård och sedan åkte vi på socialt distanserad bröllopsresa till Österlen. 

Solen går upp över Hanöbukten, med ljus och med värme. 

Jag fick ta med mig min man norrut på fjällvandring tidig höst, med övernattning i Lunndörrspasset. Och han har fått fylla femtio år i Malmö i december. (Det här ska jag så klart berätta mer om.)

Vi ställde om det mesta i mindre skala, inget storslaget firande men ändå fantastiskt minnesvärt. Vi har tagit många vackra promenader vid havet och vinterbadade ute vid Skrea Strand på självaste julaftonen. Det är sådant man får för sig att göra i stället för det stora julsläktfirandet och Hallands nyheter var på plats och dokumenterade vårt bad och den möjliga starten av en ny tradition. Vi har en synnerligen märklig förmåga att bli omskrivna i tidningarna... 

Sist men inte minst avslutades 2020 med att min dotter fyllde lika många år som jag var när hon föddes. Hon har därmed fått en dubbelt så gammal mamma. 

Den nyblivna 23-åringen med dubbelt så gammal mamma - bild från bröllopshelgen. 

Så vad har vi nu för förhoppningar på 2021? Min största är i alla fall att snart få åka upp till Örebro och ge min mamma en stor kram...